PinkJenny

Jag fick panik idag när jag satt och räknade på min föräldrapenning och insåg att den kommer bli väldigt låg... Blev tvungen att göra en budget och räkna på våra utgifter varje månad och såg då att det inte var så farligt, vi klarar oss, även om jag bara skulle ta ut 4 dagar i veckan. Det är den där tjänstledigheten på tre månader som jag hade i våras, den ger en rejäl sänkning av årslönen och därmed också föräldrapenningen. Får hoppas att jag räknat rätt nu bara, det är en jäkla djungel det där.

Havandeskapspenningen är ju ännu värre. Krångliga blanketter att fylla i, och blankett som chefen måste fylla i. Får hoppas hon skriver samma som jag annars blir det nog ingen havandeskapspenning. Då får jag jobba till en vecka innan beräknat och ta semester resten. Känns ju bra. Jag hade dessutom tänkt ta ut från början på januari, men eftersom jag inte skickat in papprena än och insåg idag att chefen också måste fylla i en blankett så lär det bli tajt att få besked innan dess. Får sikta in mig på första februari istället och hoppas att jag klarar av att jobba så länge.

Ja, en djungel som sagt.

Men bebis rumsterar och har det bra.

Gör ni likadant när ni går på toaletten hemma, och om ni gör det, vem städar i så fall efter er? Jag har väldigt svårt att tro att ni städar upp er egen skit. Eller är det så att bara för att någon annan måste städa upp efter er så kan ni göra vad ni vill? Dvs. kissa och bajsa över hela toastolen?

Brukar ni även hemma tycka att det är kul att kissa på väggen och kanske smeta lita bajs där också. Kanske kladda ner toaborsten med lite bajs, "för det är ju så roligt!"? Slänga lite (mycket) papper på golvet?

Har ni sett skylten "Lämna toaletten i samma skick ni själv önskar finna den"? I så fall, skulle ni själv vilja använda toaletten om den var i det skick ni lämnade den?

Vänliga hälsningar,
En som är jävligt trött på att städa upp er skit.


Såhär ser en toalett ut, om du öppnar locket är den förhoppningsvis även ren inuti.

Lite till kom det igår, kanske den stannar nu då, kanske, kanske. Det skulle ju vara väldigt dumt om det inte fanns någon snö nästa helg när det är första advent. Väldigt konstigt om inte annat.

Nu ska vi till grannen.

Alltså, jag sitter och läser två C-uppsatser inför ett seminarium imorgon. Eftersom jag börjar med min uppsats nu så måste vi vara med när andra går upp med sina uppsatser, vilket jag tycker är jättekul. Men jag funderar lite på kraven på en C-uppsats. Nu vet ju inte jag vad denna uppsats jag syftar på kommer få för betyg och om den ens blir godkänd, men handledaren har ju uppenbarligen låtit studenten gå upp med denna uppsats, så han måste ju tycka att den är ok, eller?

Det är inte en dålig uppsats egentligen, jag har läst sämre. Den är tvärtom intressant och välskriven och borde åtminstone få godkänt, förutom att den är väldigt rörig, men det är ju lätt att fixa till med lite underrubriker. Det jag funderar över är själva ämnet och avsaknaden av egentligen egna tankar i uppsatsen. Personligen tycker jag kanske att det är att välja en enklare väg om man inom historieämnet väljer att studera olika böcker inom ett ämne, jämföra dem och skriva en uppsats på det. Jag vet inte, men det känns lite för simpelt för en C-uppsats. Nu vet jag ju att lärarna tycker att det är helt ok, och då måste det väl vara det. Men för mig känns det som ett lite för enkelt sätt att slippa undan att läsa en massa texter från 18-1900-tal och försöka tyda källor och istället bara läsa böcker...

Det går ju att göra en bra uppsats utan just originalkällor, men det känns ändå som att det är själva meningen med historia, eller? Ja, jag vet inte. Hur som helst borde man väl ändå inte kunna skriva en C-uppsats på enbart böcker utan att ha särskilt mycket reflektion själv?

Uppsatsen saknar inte reflektion, men i en uppsats som helt och hållet består av jämförelser av böcker, borde det kanske krävas lite mer? Författaren jämför ju böcker och därför är det omöjligt att göra utan reflektion, men jag vet inte. Den känns för enkel för en C-uppsats! Om jag tänker på allt jobb jag la ner enbart på min B-uppsats och så får man gå upp med detta på en C-uppsats?!?

Kanske är det bara jag som gjort det svårt för mig...

När jag var yngre blev kallad för Justus eftersom jag använde ordet just så ofta. Det gör jag fortfarande har jag konstaterat. Jag försöker låta bli, men det är svårt. Just är ju ett så bra ord, man kan använda det jämt. Hehe.

Här tänkte jag lägga in en bild, men kameran låg så långt bort så det blev inte av, men ni kan ju föreställa er en bild på mig i alla fall. Och tänka er att jag heter Justus.








Att jag kom på hur man får en ny rad på mobilen hjälpte ju inte tydligen, eftersom det blev ett enda stycke i alla fall, nåja. Jag vet i alla fall hur man gör och det är ju bra! Man, det är också ett ord jag använder alldeles för ofta, vad är man egentligen, vem är det? Och intressant, jag har nog ganska dåligt ordförråd trots allt, eller så är jag bara för slö, för jag tycker det är fina ord. Inte man dock, det finns det absolut ingen mening med, förutom om man menar könet man då, då kan det ju vara behändigt. Oj, nu blev det visst man igen...

Nej nu ska jag läsa lite mer om folkskolan och folkskolestadgan från 1842 och 1882. Det är väldigt intressant!

Det är helt sjukt egentligen att jag har en levande människa inuti mig, en liten bebis som faktiskt skulle kunna överleva ute i världen om den föddes nu. Inte för att jag vill att den ska födas nu, liten får nog allt stanna där ett tag till, men ändå. Jag tycker det är ganska fascinerande. Och jag har kommit på hur man får ny rad med mobilen, det var väl på tiden.

Åh just nu är jag så jäkla irriterad! Sitter och läser en tråd på ett forum där man får ett val att välja att få ett barn med Downs Syndrom eller vara barnlös resten av livet. Jag respekterar att folk inte vill ha ett barn med DS, men jag blir ändå irriterad eftersom de allra flesta väljer det på grund av att de inte har en aning om vad det innebär. Jag blir så jäkla förbannad på alla fördomar och folk som vägrar lyssna, eftersom de tror sig veta bättre. Personer med DS är inte automatiskt olyckliga och missnöjda med sitt liv. Nej, det är inte heller en flufffluffvärld, där alla med DS är goa och glada. Det finns alla möjliga personer med totalt olika personligheter. Vissa är sura och vresiga, men de allra flesta är så otroligt levnadsglada och kan lära en så otroligt mycket av livet.

Ja, det krävs lite mer jobb att få ett barn med DS, liksom med vilket funktionshinder som helst. Men tro mig, det är värt det i slutändan.

Downs Syndrom är inte en sjukdom, det är ett funktionshinder! Och personer med DS kan leva helt normala liv precis som vem som helst. De är människor som du och jag, bara lite mer speciella!

Jag vet inte varför bilden i förra inlägget kom två gånger, men då kanske ni förstår vad jag ville säga?!

Jag har hur som helst suttit och spelat ett spel på datorn i flera timmar, som leder absolut ingenstans. Det finns inga banor, det blir inte svårare, det tar aldrig slut. Man ska stapla saker på varandra tills tiden tar slut helt enkelt, sedan blir man game over, men man kan liksom inte vinna. Vad är meningen liksom? Totalt beroendeframkallande är det i alla fall. Ungefär som tetris, men inte riktigt.

Vi har en rolig fredagkväll jag och fisken. Lugnt och skönt och inga måsten. PM:et är inskickat och uppsatsskrivningen börjar på måndag.

Nu ska jag spela lite till.