Nu är det över
Åh, nu är det med stort vemod och en gnutta separationsångest vi säger adjö till revyn för den här gången. Det har varit underbart, roligt, fantastiskt, precis som alla andra år. Jag kommer sakna alla underbara människor enormt, men förhoppningsvis ses vi alla nästa år igen.
Bilden är från ett rep och snott av Micke, från revyns facebookssida.
Vi fick ett alldeles fantastiskt avslut på revyn i år också. Daniel kom ut på scen under avslutningen och friade till Johanna, så otroligt vackert. Vi stod alla i chock på scenen och grät. När Sebbe avbröt allting trodde vi att han hade blivit knäpp, men sedan såg vi Daniel komma ut ur kulissen med blommor. Ååååh, vad fint det var! Det finns nog inget som kan överträffa det kommande år tror jag. En helt perfekt avslutning på en underbar tid. Så ska äkta kärlek vara!
Nu ska vi alla med vemod fortsätta med våra vanliga liv, som fått stå i skymundan ett tag. Det känns tomt och sorgset, speciellt eftersom jag vet att vissa inte kommer vara med nästa år, påstår de i alla fall, men man vet ju aldrig ;)
Nu ska jag ägna nästa vecka helt och hållet åt min uppsats, kanske kan skingra vemodet lite. Det är alltid lika sorgset varje år, men så är det. Det skulle kanske inte vara så speciellt heller om vi umgicks med varandra hela tiden, året runt.
Så tack alla ni underbara människor för denna tid!
Bilden är från ett rep och snott av Micke, från revyns facebookssida.
Vi fick ett alldeles fantastiskt avslut på revyn i år också. Daniel kom ut på scen under avslutningen och friade till Johanna, så otroligt vackert. Vi stod alla i chock på scenen och grät. När Sebbe avbröt allting trodde vi att han hade blivit knäpp, men sedan såg vi Daniel komma ut ur kulissen med blommor. Ååååh, vad fint det var! Det finns nog inget som kan överträffa det kommande år tror jag. En helt perfekt avslutning på en underbar tid. Så ska äkta kärlek vara!
Nu ska vi alla med vemod fortsätta med våra vanliga liv, som fått stå i skymundan ett tag. Det känns tomt och sorgset, speciellt eftersom jag vet att vissa inte kommer vara med nästa år, påstår de i alla fall, men man vet ju aldrig ;)
Nu ska jag ägna nästa vecka helt och hållet åt min uppsats, kanske kan skingra vemodet lite. Det är alltid lika sorgset varje år, men så är det. Det skulle kanske inte vara så speciellt heller om vi umgicks med varandra hela tiden, året runt.
Så tack alla ni underbara människor för denna tid!
Kommentarer
Trackback
